Vd som flaskhals

Hur följer man upp utan att ta tillbaka ansvaret?

Varför hamnar delegerade uppgifter tillbaka hos vd? Förstå hur coachande delegering, tydliga förväntningar och uppföljning påverkar medarbetarnas ansvarstagande.


Du har delegerat en uppgift till en medarbetare. Ni har kommit överens om vad som ska göras och när det ska vara klart. Ändå märker du efter ett tag att du börjar bli involverad igen.

Du frågar hur det går. Upptäcker något som borde göras annorlunda. Ger några råd. Påminner om en deadline. Och innan du vet ordet av sitter du själv och löser delar av uppgiften.

Det som skulle avlasta dig har blivit ytterligare något att hålla reda på.

Att följa upp utan att ta tillbaka ansvaret handlar om att behålla kontrollen över resultatet utan att själv bli ansvarig för hur arbetet utförs.

Det låter enkelt. Men i många växande företag är gränsen mellan uppföljning och operativ inblandning betydligt otydligare än man tror.

Och ibland är det just vd:ns försök att säkerställa att arbetet blir gjort som gör att ansvaret långsamt flyttas tillbaka.

Varför blir delegerade uppgifter ofta chefens problem igen?

Föreställ dig att du driver ett företag med 30 anställda. Du har gett en projektledare ansvar för en viktig kundleverans. Personen är erfaren, känner kunden och har fått mandat att driva projektet.

Till en början fungerar allt bra. Efter någon vecka frågar du hur det går. Projektledaren berättar att en del av leveransen riskerar att bli försenad.

Du blir orolig. Kunden är viktig och du vet vilka konsekvenser en försening kan få.

Du börjar ställa frågor. Har ni pratat med kunden? Kan ni flytta resurser? Vad händer om vi ändrar prioriteringen? Har ni tittat på det här alternativet?

Projektledaren svarar och ni diskuterar olika lösningar. Till slut säger du att du själv ska prata med kunden, eftersom du känner kunden bäst. Det känns rimligt. Du hjälper till att lösa ett problem innan det blir större.

Men något har samtidigt förändrats. Projektledaren är fortfarande formellt ansvarig för leveransen. Ändå har en viktig del av ansvaret för att hantera situationen flyttats till dig.

Nästa gång ett liknande problem uppstår kanske projektledaren väntar på din bedömning innan något händer.

Ansvaret har inte tagits tillbaka genom ett formellt beslut. Det har flyttats genom hur ni arbetar tillsammans.

Uppföljning och kontroll är inte samma sak

Som vd behöver du följa upp verksamheten.

Du har ett övergripande ansvar för företagets resultat, ekonomi och utveckling. Det innebär att du behöver veta om arbetet går framåt och om viktiga åtaganden riskerar att inte bli uppfyllda.

Problemet är alltså inte att du ställer frågor. Det avgörande är vad som händer efter att du har fått svaren. Det finns en viktig skillnad mellan att följa upp ett resultat och att själv ta ansvar för att resultatet uppnås.

När du följer upp vill du förstå hur arbetet går, vilka avvikelser som finns och om den ansvariga personen har kontroll över situationen.

När du börjar ta tillbaka ansvaret förändras din roll. Du börjar själv avgöra vad som ska göras, vem som ska göra det och hur problemen ska lösas. Det kan ske gradvis, utan att någon egentligen märker övergången. Till slut är du kanske den som påminner, prioriterar, samordnar och driver arbetet vidare.

Då har uppföljningen blivit en del av själva genomförandet.

Fem vanliga orsaker till att chefen tar tillbaka ansvaret

1. Du känner ett större ansvar för resultatet än medarbetaren

Som vd är du ytterst ansvarig för verksamheten. Om en viktig kund blir missnöjd, ett projekt förlorar pengar eller en leverans misslyckas är det ofta du som behöver hantera konsekvenserna.

Det kan göra det svårt att stå bredvid när någon annan fattar besluten. Du kanske har delegerat uppgiften, men upplever fortfarande att det är du som måste säkerställa att allt blir rätt. Den känslan är begriplig.

Men det finns en skillnad mellan att ha det övergripande ansvaret för verksamheten och att personligen ansvara för varje beslut som fattas.

Om organisationen inte gör den skillnaden blir delegering lätt något som bara fungerar så länge allt går enligt plan.

Så snart problem uppstår hamnar arbetet tillbaka hos dig.

2. Du är van vid att lösa problem snabbt

Många vd:ar i mindre företag har byggt sin karriär på att vara handlingskraftiga. Du ser problem, analyserar situationen och hittar lösningar. Det har varit en styrka under företagets utveckling.

Men när du följer upp en medarbetares arbete kan samma förmåga få en annan effekt. Du upptäcker ett problem och ser direkt vad som behöver göras. Innan medarbetaren har hunnit presentera sin egen bedömning har du redan börjat föreslå åtgärder.

Det kan kännas som att du hjälper personen framåt. Men om det händer tillräckligt ofta lär sig medarbetaren att det är du som löser problemen när arbetet blir svårt.

Då blir det mindre naturligt att själv ta ansvar för nästa steg.

Den som är snabbast på att lösa problem riskerar också att bli den som får lösa flest.

3. Du saknar tillräcklig insyn i hur arbetet går

En vanlig anledning till att chefer blir mer operativt involverade är att de inte känner sig trygga med informationen de får. Du kanske vet att ett projekt pågår, men inte om det håller budget. Du vet att säljarna arbetar med nya affärer, men har svårt att bedöma vilka möjligheter som faktiskt kommer att leda till resultat.

Du vet att medarbetarna har mycket att göra, men inte om de arbetar med rätt saker. När informationen är otillräcklig börjar du själv undersöka detaljerna. Du ställer fler frågor, går in i systemen och kontrollerar vad som har hänt. Till slut kanske du sitter med bättre överblick över vissa arbetsuppgifter än den person som egentligen ansvarar för dem.

Det kan verka motsägelsefullt.

Men när företag saknar fungerande uppföljning kan vd försöka skapa kontroll genom att bli mer involverad i själva arbetet. Problemet är då inte nödvändigtvis medarbetarens prestation. Det kan vara att verksamheten saknar ett tillförlitligt sätt att visa hur arbetet utvecklas.

4. Du har svårt att acceptera att andra gör annorlunda

Du har kanske ett tydligt sätt att hantera kunder, prioritera arbete eller driva projekt. Det bygger på erfarenhet och sådant du vet fungerar. När en medarbetare väljer en annan väg ser du snabbt vad som skulle kunna förbättras.

Du påpekar det. Kanske ändrar du några delar av upplägget. Det behöver inte vara fel. Ibland är en annan lösning faktiskt sämre.

Men det är skillnad mellan ett arbetssätt som innebär en verklig risk och ett arbetssätt som bara skiljer sig från ditt eget. Om den skillnaden inte görs riskerar uppföljningen att bli en kontroll av om medarbetaren arbetar på samma sätt som du skulle ha gjort.

Då blir den personliga handlingsfriheten mindre än det delegerade ansvaret antyder. Medarbetaren får ansvar för resultatet, men inte riktigt för vägen dit.

5. Du känner dig tvungen att påminna för att saker ska bli gjorda

Det börjar kanske med en enkel fråga.

”Hur går det med den där offerten?”

Sedan en påminnelse.

”Glöm inte att kunden väntar.”

Några dagar senare frågar du igen. Till slut märker du att du själv håller reda på uppgifter, deadlines och åtaganden som egentligen tillhör andra. Du blir den som ser till att saker inte glöms bort.

Det kan bero på att medarbetaren brister i sitt ansvarstagande. Men om samma sak händer i flera delar av organisationen finns det anledning att fundera över varför det är just du som behöver hålla ihop arbetet.

I ett mindre företag kan vd länge fungera som organisationens gemensamma minne. Du vet vad som har beslutats, vem som lovat vad och vad som behöver hända härnäst. När verksamheten växer blir den rollen allt svårare att upprätthålla.

Uppföljningen börjar redan när du delegerar

Det finns ytterligare en anledning till att delegerade uppgifter ofta kommer tillbaka till vd.

Du och medarbetaren kanske aldrig hade samma bild av vad som faktiskt delegerades.

Du tycker att du har varit tydlig. Du har beskrivit uppgiften, förklarat vad som behöver göras och sagt när det ska vara klart. Medarbetaren har nickat och sagt att det är förstått.

Men vad har personen egentligen förstått?

Kanske har du delegerat ansvaret för en hel kundleverans, medan medarbetaren uppfattat att uppdraget handlar om att samordna några aktiviteter.

Du förväntar dig att personen själv ska lösa problem som uppstår. Medarbetaren tror att större avvikelser ska hanteras av dig.

När ni senare följer upp arbetet upptäcker ni att förväntningarna skiljer sig åt. Det är lätt att då tolka situationen som att medarbetaren inte tagit sitt ansvar. Men det kan lika gärna vara så att ansvaret aldrig blev tillräckligt tydligt från början.

Har medarbetaren verkligen förstått uppdraget?

Ett enkelt sätt att upptäcka sådana skillnader är att låta medarbetaren själv beskriva vad ni har kommit överens om. Inte som ett kunskapsprov, utan som en gemensam kontroll av att ni menar samma sak.

Du kan exempelvis fråga:

”Hur uppfattar du uppdraget? Vad är det du ansvarar för, vilka beslut kan du fatta själv och när behöver du involvera mig?”

När medarbetaren formulerar uppdraget med egna ord blir eventuella missförstånd synliga innan de hunnit skapa problem.

Det är också ett sätt att kontrollera din egen tydlighet.

Om medarbetaren har förstått något annat än det du avsåg behöver det inte vara personen som har lyssnat dåligt. Du kanske inte har varit så tydlig som du trodde.

Coachande delegering handlar om att utveckla självständighet

Det finns också en skillnad mellan att tala om för en medarbetare exakt hur en uppgift ska lösas och att hjälpa personen att själv ta ansvar för lösningen.

Vid coachande delegering får medarbetaren utrymme att resonera kring uppdraget, bedöma alternativ och formulera hur arbetet ska drivas vidare. Det innebär inte att chefen avstår från att sätta krav eller tydliga ramar.

Skillnaden är att medarbetaren inte bara förväntas utföra en instruktion, utan också använda sin egen bedömningsförmåga. Samma förhållningssätt blir viktigt när arbetet följs upp.

När en medarbetare beskriver ett problem kan din första impuls vara att ge ett råd eller föreslå en lösning. Men om du alltid är den som kommer med svaren finns risken att medarbetaren fortsätter vara beroende av dina bedömningar.

Ibland kan frågan ”Hur tänker du själv?” vara mer värdefull än att direkt berätta vad du tycker att personen ska göra. Det är inte alltid den snabbaste vägen till ett beslut.

Men det kan vara en viktig skillnad mellan att lösa medarbetarens problem och att utveckla medarbetarens förmåga att lösa det.

Vad lär sig medarbetarna när du tar tillbaka ansvaret?

Föreställ dig att en medarbetare har fått ansvar för ett projekt. När allt går bra arbetar personen självständigt. Men så snart något blir svårt börjar du engagera dig mer. Du föreslår lösningar, omprioriterar aktiviteter och tar kontakt med andra för att driva arbetet vidare.

Vad lär sig medarbetaren?

Kanske att det är klokt att lyfta problem tidigt. Det är i sig positivt. Men personen kan också börja uppfatta att svårare situationer i praktiken är ditt ansvar.

Nästa gång uppstår samma problem och medarbetaren vänder sig till dig igen. Du upplever att personen inte tar tillräckligt ansvar. Medarbetaren kanske upplever att det är du som vill vara involverad i alla viktiga beslut.

Båda kan ha rätt.

Det är så ett mönster kan uppstå där ansvaret finns hos medarbetaren på papperet, men hos vd i praktiken. Och ju oftare det upprepas, desto mer självklart blir arbetssättet.

När uppföljningen gör dig till organisationens projektledare

En av de tydligaste konsekvenserna märks i din egen kalender. Du har delegerat ansvar till flera personer, men behöver ändå delta i en mängd avstämningar för att säkerställa att arbetet går framåt. Du följer upp kundärenden, prioriterar mellan projekt och påminner om beslut.

Det är inte alltid uppgifterna i sig som tar mest tid. Det är att du behöver hålla ihop så många olika frågor samtidigt. Du får svårt att koncentrera dig på företagets långsiktiga utveckling eftersom du hela tiden dras tillbaka till det operativa arbetet.

Det kan också uppstå ett annat problem. När flera medarbetare förlitar sig på att du håller reda på vad som händer blir verksamheten beroende av din tillgänglighet.

Beslut väntar på dig. Problem lyfts till dig. Uppföljningen tappar fart när du inte är där. Det som från början var tänkt att ge dig kontroll riskerar att göra företaget mindre självständigt.

Men vad händer om medarbetarna faktiskt inte tar ansvar?

Alla problem med uppföljning beror inte på vd:s beteende. Ibland finns det verkliga brister i prestation, kompetens eller ansvarstagande.En medarbetare kanske inte håller överenskomna deadlines. En annan underskattar återkommande risker. Någon kanske saknar förmåga att självständigt driva sitt arbete.

Det behöver hanteras.

Att delegera innebär inte att acceptera uteblivna resultat. Men det finns en viktig skillnad mellan att ställa krav på att någon tar sitt ansvar och att själv ta över det. Om en medarbetare gång på gång misslyckas med sitt uppdrag är frågan inte bara hur du ska få arbetet gjort den här gången.

Den handlar också om varför personen inte klarar det ansvar som följer med rollen. Det kan finnas olika förklaringar: otydliga förväntningar, bristande kompetens, för stor arbetsbelastning eller en faktisk prestationsbrist.

Olika orsaker kräver olika åtgärder.

Men om lösningen alltid blir att vd själv kliver in finns risken att det underliggande problemet aldrig blir löst.

Är det bättre att följa upp mindre?

Inte nödvändigtvis.

Det är lätt att tro att lösningen på alltför mycket kontroll är att minska uppföljningen. Men ett företag där ansvar delegeras utan att resultat följs upp kan få andra problem. Prioriteringar börjar skilja sig åt. Avvikelser upptäcks för sent. Beslut genomförs inte och ingen vet riktigt varför.

Medarbetare som faktiskt tar ansvar kan dessutom uppleva det som frustrerande om deras arbete aldrig följs upp eller uppmärksammas.

Bristande uppföljning är inte samma sak som tillit.

Det är fullt möjligt att ge människor stort ansvar och samtidigt ha höga förväntningar på vad de ska åstadkomma.

Frågan är hur företaget säkerställer att arbetet går framåt utan att chefen behöver vara involverad i varje enskilt steg. Och det är just där många växande företag får problem.

De har utvecklat en tydligare ansvarsfördelning, men inte ett lika tydligt sätt att följa upp den.

När kontrollen bygger på en person blir företaget sårbart

I ett företag med tio anställda kan mycket av uppföljningen fungera informellt. Du pratar med medarbetarna varje dag och får snabbt reda på om något behöver hanteras. När företaget har trettio anställda ser situationen annorlunda ut.

Fler personer arbetar med olika kunder och projekt. Beslut fattas på fler håll och konsekvenserna av missade prioriteringar kan bli större. Om uppföljningen fortfarande bygger på att du personligen frågar, påminner och kontrollerar blir det allt svårare att hålla ihop verksamheten.

Du kan försöka kompensera genom att arbeta mer. Men till slut når du en gräns.

Det finns bara ett visst antal frågor du kan följa, ett visst antal möten du kan delta i och ett visst antal beslut du kan hålla reda på.

Då kan företagets förmåga att växa börja begränsas av hur mycket du själv hinner hantera. Inte för att organisationen saknar kompetens. Utan för att ansvaret aldrig riktigt har flyttats från dig.

Du ska inte behöva välja mellan ansvar och kontroll

Som vd behöver du kunna lita på att verksamheten fungerar. Du ska veta om företaget når sina mål, om viktiga uppdrag utvecklas som planerat och om problem behöver hanteras. Det är en självklar del av ditt arbete.

Men den informationen behöver inte förutsätta att du själv driver varje fråga framåt. När uppföljning och genomförande flyter ihop blir det svårt att avgöra vem som egentligen äger arbetet.

Medarbetaren har fått ansvaret, men du är fortfarande den som säkerställer att det blir gjort. Det kan fungera så länge företaget är litet. Men när organisationen växer blir det ett hinder.

Det verkliga problemet är inte att du följer upp för mycket. Det är när uppföljningen gör att ansvaret aldrig lämnar dig.

Och då hjälper det sällan att bara delegera ännu fler uppgifter. Företaget behöver kunna följa upp arbetet utan att varje avvikelse leder tillbaka till vd.

Det är skillnaden mellan att ha kontroll över verksamheten och att själv behöva hålla ihop den.


Är du bolagets flaskhals?

Du har delegerat ansvaret. Men på något sätt hamnar arbetet ändå tillbaka hos dig.

Det är ett vanligt mönster i växande företag, och ett av problemen som Styrfarts modell hjälper dig att förändra.

I guiden ”Är du bolagets flaskhals?” får du en konkret fyrastegsmodell för att flytta ansvar från dig till organisationen och följa upp utan att själv behöva ta tillbaka arbetet.

Guiden innehåller bland annat Flaskhalskartan, praktiska verktyg för att tydliggöra ansvar och mandat samt en 30-dagarsplan för att komma igång.

Ladda ner guiden: Är du bolagets flaskhals? →

Styrfart. Mindre friktion. Mer fart.

Jag vill prenumerera på ert månadsbrev med insikter om styrning, ansvar och lönsam tilväxt.